Beskrivning
Plaça de Catalunya är Barcelonas centrala torg, en vidsträckt öppen yta på omkring 50 000 kvadratmeter där den medeltida gamla staden möter Eixamples rutnät från 1800-talet. Fyra stora gator möts här: La Rambla, Passeig de Gràcia, Rambla de Catalunya och Portal de l’Àngel.
I mitten ligger en enorm kompassros infälld i stenläggningen, omgiven av fontäner och skuggad av träd. Runt den står skulpturer från 1900-talets början, som Josep Claràs Gudinnan och Pablo Gargallos Fredens herde, och ett monument över Francesc Macià.
Torget är mest känt för sina fontäner, sina statyer och duvflockarna som samlas i mitten. Det är också stadens stora trafikknutpunkt, med hållplatser för tunnelbana, pendeltåg och flygplatsbussar ovan och under jord.
Titta upp på Telefónica-byggnaden på ena sidan. År 1991 ritade konstnären Brian Clarke fyra glasmålningar till tornets lanternin, till OS 1992, så att det glöder som ett färgat fyrtorn.
Av de gamla kaféerna där författare och konstnärer möttes finns bara Café Zurich kvar. Bland dess pianister fanns en gång Belgiens drottning Fabiolas bror.
Torget föddes när stadsmurarna föll. Det planerades 1859 som en del av Rovira-planen, men tog form först 1902 och fick sitt nuvarande utseende till utställningen 1929, tillsammans med tunnelbanestationen under det, under arkitekten Francesc de Paula Nebot.
Det har varit mer än en korsning. Under majdagarna 1937, när fraktioner på republikanernas sida slogs mot varandra på Barcelonas gator, låg torget i hjärtat av striderna. I maj 2011 fylldes det av tält från protesterna mot regeringen.
Länge fanns här teatrar och konsertsalar, av vilka ingen finns kvar. I dag är torget en plats att passera och vila på.
I mitten ligger en enorm kompassros infälld i stenläggningen, omgiven av fontäner och skuggad av träd. Runt den står skulpturer från 1900-talets början, som Josep Claràs Gudinnan och Pablo Gargallos Fredens herde, och ett monument över Francesc Macià.
Torget är mest känt för sina fontäner, sina statyer och duvflockarna som samlas i mitten. Det är också stadens stora trafikknutpunkt, med hållplatser för tunnelbana, pendeltåg och flygplatsbussar ovan och under jord.
Titta upp på Telefónica-byggnaden på ena sidan. År 1991 ritade konstnären Brian Clarke fyra glasmålningar till tornets lanternin, till OS 1992, så att det glöder som ett färgat fyrtorn.
Av de gamla kaféerna där författare och konstnärer möttes finns bara Café Zurich kvar. Bland dess pianister fanns en gång Belgiens drottning Fabiolas bror.
Torget föddes när stadsmurarna föll. Det planerades 1859 som en del av Rovira-planen, men tog form först 1902 och fick sitt nuvarande utseende till utställningen 1929, tillsammans med tunnelbanestationen under det, under arkitekten Francesc de Paula Nebot.
Det har varit mer än en korsning. Under majdagarna 1937, när fraktioner på republikanernas sida slogs mot varandra på Barcelonas gator, låg torget i hjärtat av striderna. I maj 2011 fylldes det av tält från protesterna mot regeringen.
Länge fanns här teatrar och konsertsalar, av vilka ingen finns kvar. I dag är torget en plats att passera och vila på.