Beskrivning
På Palau Güell, familjen Güells palats på Carrer Nou de la Rambla, hade värdarna redan synat sina gäster innan de nått toppen av trappan. Bakom salongens utsmyckade tak lät små dolda fönster familjen kika ner från våningen ovanför, och vid behov rätta till sin klädsel.
Gaudí byggde palatset 1886–1888 åt Eusebi Güell, industrimagnaten som var hans store beskyddare, i stadsdelen El Raval alldeles intill La Rambla. Tanken var en ny residens som matchade eller överträffade det närbelägna Palau Moja, som ägdes av Güells svåger.
Huset byggdes för att visas upp. Vagnar körde in genom två järnportar formade som parabolbågar, med smide som tång och en fenix i brons mellan dem, emblemet för Kataloniens ekonomiska och kulturella återfödelse. Hästarna gick ner för en ramp till stallet i källaren.
Husets hjärta är det stora salongsrummet. Dess höga kupol är genomborrad av små hål, och på kvällen hängdes lyktor utanför dem, så att taket såg ut som en stjärnhimmel. Övergången mellan parabolbågarna och marmorpelarna föregriper mycket av Gaudís senare verk.
Palatset har sju nivåer, från stallet i källaren till taket, och en flytande planlösning som får en liten tomt att kännas stor. Taket, med skorstenar täckta av krossat kakel, är ett första utkast till dem på Casa Milà.
Palatset öppnade 1888, året för världsutställningen i Barcelona, och dess besökare var bland andra drottningregenten, kung Umberto I av Italien och USA:s president Grover Cleveland. Güell bodde här till 1906.
Byggnaden fungerade senare som polishögkvarter under inbördeskriget. År 1944 ville en rik amerikan ta hem det sten för sten, men 1945 skänkte familjen det till provinsregeringen på villkor att det aldrig ändrades.
En del av den ursprungliga stenen visade sig svag, och palatset behövde flera års restaurering, klar i april 2011. Filmälskare kan känna igen det redan: Antonioni spelade in första mötet mellan Jack Nicholson och Maria Schneider här, i Yrke: reporter.
Det ingår i Unescos världsarv ”Antoni Gaudís verk” och ser dystert ut jämfört med hans senare verk, men dess detaljer antyder redan allt som skulle komma.
Gaudí byggde palatset 1886–1888 åt Eusebi Güell, industrimagnaten som var hans store beskyddare, i stadsdelen El Raval alldeles intill La Rambla. Tanken var en ny residens som matchade eller överträffade det närbelägna Palau Moja, som ägdes av Güells svåger.
Huset byggdes för att visas upp. Vagnar körde in genom två järnportar formade som parabolbågar, med smide som tång och en fenix i brons mellan dem, emblemet för Kataloniens ekonomiska och kulturella återfödelse. Hästarna gick ner för en ramp till stallet i källaren.
Husets hjärta är det stora salongsrummet. Dess höga kupol är genomborrad av små hål, och på kvällen hängdes lyktor utanför dem, så att taket såg ut som en stjärnhimmel. Övergången mellan parabolbågarna och marmorpelarna föregriper mycket av Gaudís senare verk.
Palatset har sju nivåer, från stallet i källaren till taket, och en flytande planlösning som får en liten tomt att kännas stor. Taket, med skorstenar täckta av krossat kakel, är ett första utkast till dem på Casa Milà.
Palatset öppnade 1888, året för världsutställningen i Barcelona, och dess besökare var bland andra drottningregenten, kung Umberto I av Italien och USA:s president Grover Cleveland. Güell bodde här till 1906.
Byggnaden fungerade senare som polishögkvarter under inbördeskriget. År 1944 ville en rik amerikan ta hem det sten för sten, men 1945 skänkte familjen det till provinsregeringen på villkor att det aldrig ändrades.
En del av den ursprungliga stenen visade sig svag, och palatset behövde flera års restaurering, klar i april 2011. Filmälskare kan känna igen det redan: Antonioni spelade in första mötet mellan Jack Nicholson och Maria Schneider här, i Yrke: reporter.
Det ingår i Unescos världsarv ”Antoni Gaudís verk” och ser dystert ut jämfört med hans senare verk, men dess detaljer antyder redan allt som skulle komma.