Beskrivning
Museu Marítim, Barcelonas sjöfartsmuseum, fyller Drassanes Reials, de kungliga varven i Port Vell-området vid den gamla hamnen. Platsen är halva upplevelsen: en väldig gotisk hall med skepp av sten där krigsfartyg byggdes i århundraden.
Stjärnan är Galera Reial, en kopia i full skala av Don Juan av Österrikes kungliga galär, flaggskeppet i slaget vid Lepanto 1571. Den är omkring 60 meter lång, med 30 åror på varje sida, och återger ett fartyg som byggdes på just de här varven.
Runt den finns fartygsmodeller, navigationsinstrument, målningar och gamla portolankartor, bland dem en karta av Gabriel de Vallseca, ritad 1439 och sägs ha tillhört Amerigo Vespucci. Håll utkik efter de snidade galjonsfigurerna, som Blanca Aurora från 1848, som föreställer redarens dotter.
Museet tar också hand om Santa Eulàlia, en tremastad skonare från 1919 som ligger förtöjd en kort promenad bort vid Moll de la Fusta. Hon är ett av de sista segelfartygen som fraktade last på Medelhavet och går ut under segel på lördagar.
Själva varven går tillbaka till 1280-talet, då Peter III av Aragonien anlade dem under kriget om Sicilien. På 1300-talet drogs stadsmuren ut så att den omslöt dem, och ett tak byggdes för att skydda galärerna över vintern. År 1423 byggdes tolv galärer här samtidigt.
Skeppsbyggandet flyttade senare till Cartagena, och hallarna blev artillerikasern. I juli 1936 stred man här i början av inbördeskriget. Museet öppnade 1941. Vid den senaste renoveringen hittade man under golvet en romersk och västgotisk begravningsplats, komplett med kremeringsurnor av glas.
Framför entrén står en kopia av Ictíneo I, den katalanske uppfinnaren Narcís Monturiols ubåt från 1800-talet; en modell av hans Ictíneo II finns inne i museet.
Stjärnan är Galera Reial, en kopia i full skala av Don Juan av Österrikes kungliga galär, flaggskeppet i slaget vid Lepanto 1571. Den är omkring 60 meter lång, med 30 åror på varje sida, och återger ett fartyg som byggdes på just de här varven.
Runt den finns fartygsmodeller, navigationsinstrument, målningar och gamla portolankartor, bland dem en karta av Gabriel de Vallseca, ritad 1439 och sägs ha tillhört Amerigo Vespucci. Håll utkik efter de snidade galjonsfigurerna, som Blanca Aurora från 1848, som föreställer redarens dotter.
Museet tar också hand om Santa Eulàlia, en tremastad skonare från 1919 som ligger förtöjd en kort promenad bort vid Moll de la Fusta. Hon är ett av de sista segelfartygen som fraktade last på Medelhavet och går ut under segel på lördagar.
Själva varven går tillbaka till 1280-talet, då Peter III av Aragonien anlade dem under kriget om Sicilien. På 1300-talet drogs stadsmuren ut så att den omslöt dem, och ett tak byggdes för att skydda galärerna över vintern. År 1423 byggdes tolv galärer här samtidigt.
Skeppsbyggandet flyttade senare till Cartagena, och hallarna blev artillerikasern. I juli 1936 stred man här i början av inbördeskriget. Museet öppnade 1941. Vid den senaste renoveringen hittade man under golvet en romersk och västgotisk begravningsplats, komplett med kremeringsurnor av glas.
Framför entrén står en kopia av Ictíneo I, den katalanske uppfinnaren Narcís Monturiols ubåt från 1800-talet; en modell av hans Ictíneo II finns inne i museet.